Jag hade nog tänkt att jag skulle skriva om sådana underbara historier som när Scotty och jag täffades, vårt bröllop, barnens juttun när de var små osv.
Nu känne jag mej bara handlingsförlamad.
Ju mer jag gör anspråk på att jag e ett Guds barn desstu störe motstånd tycks jag möta. Men jag proklamerar att jag o min familj är underden Högstes beskydd.
Vi är väl så värdefulla för honom attvi måste möta motgångar här i live fr att komma in i hans vilja.pga av vår envishet att trotsa honom. Jag tror att han är allt igenom god och jag litar på at allt skall ordnas til det bästa och att den som Gud är för kan INGEN varaemot. Vi är alla älskade för vår egen skull och vi DUGER.
Det e påsk lördag, vi trampar på, gråter och undrar hur kan det kännas så fel men i morgn firar vi uppståndelsedagen, vi är rättfärdig gjorda, dete vad jag tror men det e långt ifrån vad jag känner mej. Gud välsigne mej och alla som tillhör min familj, det är mitt rop till honom som har skapat örat, hoppas att han hör.
Jag älskar mina ungar och Miches flickor över allt på jorden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar