Jag trivs bäst i öppna landskap,nära havet vill jag bo,
några månader om året, så att själen kan få ro.
Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart.
Där lärkorna slår högt i skyn, och sjunger underbart.
Där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med Johannesört,
och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört.
Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ,
ingen kommer in i min närhet, som stänger in och stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, d'r fälten fylls av ljus,
när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt,
när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.
Då binder jag en krans av löv, och lägger den runt närmaste sten,
där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri.

Handlings förlamad

Jag hade nog tänkt att jag skulle skriva om sådana underbara historier som när Scotty och jag täffades, vårt bröllop, barnens juttun när de var små osv.
Nu känne jag mej bara handlingsförlamad.
Ju mer jag gör anspråk på att jag e ett Guds barn desstu störe motstånd tycks jag möta. Men jag proklamerar att jag o min familj är underden Högstes beskydd.
Vi är väl så värdefulla för honom attvi måste möta motgångar här i live fr att komma in i hans vilja.pga av vår envishet att trotsa honom. Jag tror att han är allt igenom god och jag litar på at allt skall ordnas til det bästa och att den som Gud är för kan INGEN varaemot. Vi är alla älskade för vår egen skull och vi DUGER.
Det e påsk lördag, vi trampar på, gråter och undrar hur kan det kännas så fel men i morgn firar vi uppståndelsedagen, vi är rättfärdig gjorda, dete vad jag tror men det e långt ifrån vad jag känner mej. Gud välsigne mej och alla som tillhör min familj, det är mitt rop till honom som har skapat örat, hoppas att han hör.
Jag älskar mina ungar och Miches flickor över allt på jorden.

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag skall göra med den här bloggen. Jag tror att jag bara skall skriva då och då ner mina tankar, lite om mej själv och min familj.

Jag har en heldel att skriva om för jag har ju levat ganska länge redan, 52 år!

Det finns en massa ordspråk som jag har märkt att stämmer men som jag inte kunde begripa och förstå mej på när jag var yngre, som små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer!!!

Nu e det så att jag ser framtiden possitiv, alla mina barn och barnbarn kommer att blomstra och vara välsignade på ett alldeles speciellt sätt

mitt först inlägg

läget e sådant att för mej kommer allt att gå väl." idel godhet och nåd skall följa mej på alla mina livsdagar!"